Dimman ligger tät!

Det regniga vädret som var i början av veckan gav upphov till tät dimma. Solnedgången över Agunnarydssjön blev ganska speciell då dimman effektivt dämpade alla färger. Så ett panorama av  6 bilder tagna på stativ med mitt 50 mm objektiv resulterade i scenen ovan.

22 juni 2015_0089-Redigera

Då eken låg helt täckt i ett tjockt lager dimma testade jag även lite bilder från närmre håll.

22 juni 2015_0075-HDR

Men det är inte alla bilder som passar i färg och då funkar oftast svartvitt bättre, särskilt som denna då himmeln helt saknade färg från denna vinkel.

22 juni 2015_0078-HDR

 

 

Skulle fota makro

Ja som titeln säger hade jag mitt 100 mm makro, mellanringen (för högre förstoring) och blixten monterat för närbilder, visst några makrobilder också.

09 maj 2015_0029

Men dagens bästa bild är knappast något som kan klassas som makro. Dimman låg ganska tät på sina ställen och när solen började gå upp lättade dimman över dammen och en magisk syn uppenbarade sig. Arg blev jag och tänkte elaka saker om mig själv för att jag inte hade med mig ett vidare objektiv än mitt 100 mm makro. Men jag bestämde mig för att prova fånga bilden ändå. Sagt och gjort, mellanringen åkte av och blixten stängdes av. Men bilden blev ändå inget vidare…

09 maj 2015_0002

Jag provade också att ta en bild i porträttformat men inte heller den funkade…

09 maj 2015_0003

Nu hade jag i princip gett upp och tänkte att chansen var förbi. Men jag flyttade mig några meter och vyn blev ännu bättre. Så då fotade jag följande bildserie och kände mig genast mer nöjd med mig själv.

09 maj 2015_0019 09 maj 2015_0020 09 maj 2015_0021 09 maj 2015_0022 09 maj 2015_0023 09 maj 2015_0024 09 maj 2015_0025 09 maj 2015_0026

”Vaffö gör han på detta viset”, tänker ni kanske nu? Jo med lite ”trollande” i Photoshop blev dessa 8 bilder en bild.

09 maj 2015_0026-2

Med makroobjektivet producerade  jag alltså ett panorama bestående av 8 exponeringar med identiska inställningar. Läxan jag lärde mig (fast jag egentligen redan kunde den) är att det alltid finns en bättre bildvinkel än den man först hittar och som den kände fotografen Chase Jarvis säger ”att den bästa kameran man har är den man har med sig” (gäller även för objektiv tydligen). Så trots att jag var ute efter någon trevlig insekt täckt av frost (hittade ingen sån) kom jag istället hem med en av mina bästa landskapsbilder istället.

På vägen hem kunde jag sen inte låta bli att knäppa en bild på månen som var snyggt inramad bland trädtopparna och de tunna slöjmolnen.

09 maj 2015_0032

Sen flyttade jag mig igen några meter i sidled och fick en annan vinkel samtidigt som en duva passerade över trädtopparna (snett ner till vänster om månen syns en liten svart plutt) och så blev jag arg på mig själv igen för att jag hade fel objektiv på kameran. Här hade jag ju självklart hellre velat ha längsta möjliga objektiv 🙂

09 maj 2015_0033

Men en läxa som jag faktiskt lärde mig är att i fortsättningen alltid ha med mig ett cirkulärt polarisationsfilter i fickan. Hade jag haft det hade det sparat mig mycket tid (särskilt i panoramat) med att i efterhand öka färgmättnaden i bilderna.

Mer vattenfall

Vattenfallet i Långhult är inte heller vidare stort men nog det största häromkring.

Att få silkeslent vatten är relativt enkelt och det enda som behövs är en kamera med manuella inställningar, ett stativ och en fjärrutlösare eller timerfunktion på kameran. Går det sedan att montera på ett ND-filter så kan man förlänga slutartiden ännu mer. Sen är det bara att leta upp lite forsande vatten och fota på.

01 maj 2015_0027-HDR 01 maj 2015_0047 01 maj 2015_0070 01 maj 2015_0009

Kväll på Marsholm

När solnedgången inte blev så bra som som den såg ut att bli får man leka lite och testa olika saker. Själv lekte jag lite med selektiv fokus och en ynklig tall vid strandkanten. Särskilt kul är att planeten Venus som i vanliga fall bara ser ut som en starkt lysande stjärna nu blir utdragen och effekten blir en helt annan.

30 april 2015_0082

När kylan började krypa på rullade dimman in över sjön.

30 april 2015_0087

Månen var också uppe men då jag inte hade telet med mig fick jag ta en annan bild och valet föll på den här där reflektionen syns i vattnet.

30 april 2015_0048

Att ta en ”vidvinklig” bild på bron där Marsholm försvinner i fjärran har jag försökt innan, men elledningen öster om bron stör vanligen kompositionen. Så antingen får man klona bort den eller underexponera bilden så den inte syns lika mycket. Inget av alternativen är speciellt lockande för mig. Så jag testade att använda selektiv fokus och placera min ”sweet spot” i mitten av bilden för att skapa en liknande effekt. Synd bara att detta objektiv inte är vidare än 35 mm så Marsholm verkligen hade försvunnit i fjärran.

30 april 2015_0061

 

 

Vattenfallet

I går morse tog jag en tur till det stora vattefallet där jag lekte en hel del som liten. Det är varken speciellt stort eller imponerande egentligen med ett fall som högst på en knapp halvmeter, men det spelar ingen roll för minnena finns kvar. Resterna av kvarnhjulet ligger till och med kvar fast att det säkert är 20 år sedan det senast var i drift.

25 april 2015_0103-HDR 25 april 2015_0107-HDR

25 april 2015_0115-HDR

Jag passade även på att ”leka” lite med mitt objektiv från Lensbaby där jag selektivt kan välja fokus och styra var skärpan i bilden ska vara.

25 april 2015_0021-HDR 25 april 2015_0067-HDR

 

Hur gör du?

Ja det är en fråga jag fått flera gånger den senaste tiden när det gäller de bilder jag tagit på stjärnhimmeln. Så det tänkte jag förklara i detta inlägg. Tyvärr får jag ta ett exempel på ett av mina tidigaste försök då jag numera slänger raw-filerna (oprocessad bildfil direkt ur kameran som innehåller all data) efter att jag gjort den färdiga bilden och en timelapse-video av dem. Detta för att inte fylla upp hårddisken med massa bilder som var för sig inte är speciellt spektakulära.

Den utrustning som behövs är en kamera med manuella inställningar, ett stabilt stativ, en fjärrutlösare och sömnsvårigheter 🙂 det sistnämnda är inget problem för mig vid fullmåne i alla fall. Det är också då som förhållandena är som bäst eftersom det ser ut som om bilden är tagen mitt på dagen fast att det egentligen är mitt i natten.

I början gjorde jag som de flesta guider på nätet eller i olika fototidningar föreslår och tog exponeringar på 30 sekunder och det ISO-tal som krävdes för att få ”vettigt” ljus i bilden. Att jag inte tog längre exponeringar än 30 sekunder beror på att det är mina Canon kamerors inbyggda övre gräns på exponering utan att gå över i Bulb-läget. Bulb är kamerans läge då bilden tas så länge som slutarknappen  är nedtryckt och då går det att ta hur långa exponeringar som helst tills batteriet tar slut. Så nedan följer några exempel på hur jag tar bildserien och sedan bygger ihop dessa bilder i Photoshop. Men bara för att säga det så fungerar det lika bra i programmet StarStax som finns att ladda ner på nätet, men personligen tycker jag Photoshop gör ett bättre jobb och ger mer kontroll över den färdiga bilden.

Först visar jag en bild tagen under 30 sekunder, F4 och ISO 400 vid 17mm

28 februari 2015_0001

Som ni ser är den i sig en helt okej bild men den är inget som verkligen sticker ut. Stjärnorna är bara små prickar som kanske mer eller mindre bara är irriterande. Om vi nu istället stackar ihop 10 av dessa bilder tagna i följd så vi får en total exponeringstid på 5 minuter så ser det ut såhär.

28 februari 2015_0001-Redigera

Nu börjar det likna något men det kan bli mycket bättre. Så om vi lägger på 20 bilder till så vi får totalt 15 minuters exponering.

28 februari 2015_0001-Redigera

Nu börjar det verkligen se bättre ut och som ni kanske förstår blir bilden bara bättre och bättre ju fler exponeringar i följd man tar. Så därför lägger jag nu på resterande 58 bilder i serie och visar hur den färdiga bilden bestående av totalt 88 exponeringar blir.

28 februari 2015_0001-Redigera

Resultatet blir en landskapsbild med stjärnspår i månljus tagen med 88 bilder och som kombinerats i Photoshop. För att visa hur detta ser ut under natten  och hur skuggorna ändras kommer här timelapse-videon av fotograferingen.

Så för att summera tar man alltså en serie bilder med 30 sekunders exponeringar under önskad tid, ju längre desto bättre effekt. Bilden i detta exempel består av 88 exponeringar x 30 sekunder vilket är 44 minuter och eftersom slutresultatet bara blir bättre och bättre ju längre tid man fotar och att bara en timmes fotande med denna teknik leder till 120 bilder. Tänk er själva man vill göra stjärnspår flera timmar eller kanske hela natten, det blir helt enkelt en massa bilder och data som ska processas. Först ska raw-filerna justeras i Lightroom och justeringen kopieras till samtliga bilder, därefter ska varje enskild bild exporteras in i önskat program för att bygga klart stjärnspåret. Suck, allt detta tar mycket datakraft och tid i anspråk och som ni kanske förstår ta knäcken på vilken hobbyfotografs psyke som helst…

Så eftersom jag tidigare experimenterat med längre exponeringar utan att få brus i bilden på grund av överhettning av sensorn så införskaffade jag en intervallometer.

Stopp och belägg säger ni nu. Vad är en intervallometer?

Jo det är helt enkelt en programmerbar fjärrutlösare där man kan ställa in önskad längd på exponeringen, antal exponeringar, intervall mellan exponeringar med mera. Så några av de senaste bilderna jag publicerat består i stället av 4 minuters exponeringar och ISO 100 (bästa kvalitet med minsta möjliga brus) tagna i kamerans Bulb-läge. Detta leder till 1/8 så många bilder på samma tid och möjliggör för mig betydligt längre och mer lätthanterliga stjärnspår. Här har vi en timelapse på igen ca 2 sekunder. Skillnaden nu är att den visar 4 timmar av natten.

Lägg särskilt märke till hur skuggorna flyttar sig under timelapse-videon. Det beror på att jorden snurrar och månen flyttar sig över himlavalvet allt eftersom tiden går. Resultatet av ett sådant 4 timmars äventyr i aprilnatten blir en helt skuggfri bild med snygga och långa stjärnspår.

05 april 2015_0001

Som ni ser valde jag denna gång att fota med kameran stående på högkant i porträttformat, detta för att få med Polaris (Polstjärnan). Och trots att 17 mm på en fullformatskamera är riktigt vidvinkligt räcker det ändå inte riktigt till att få med polaris i bilden med kameran liggande i landskapsformat.

Varför vill jag då ha Polaris i bilden? Jo, helt enkelt därför att alla andra stjärnor kretsar runt den. Det kan ni se här i följande 3 sekunder långa timelapse under 6 timmar natt i april. (Kände mig lite nostalgisk där då den sista frasen låter lite som Galenskaparnas eminenta verk ”Under en filt i  Madrid”, men det var ett sidospår)

Som ni ser var denna natt inte lika klar utan det var en något molnig natt framåt småtimmarna och därför blev slutresultatet inte riktigt lika klart som föregående bild.

06 april 2015_0001

Nu hoppas jag att jag i alla fall något sånär lyckats förklara hur jag tar mina bilder på stjärnor under dygnets mörka timmar och att jag kanske lyckats inspirera någon att ge sig ut vid nästa fullmåne och testa tekniken själv.

Att möta dagen på Marsholm

Ibland får man vara med om mycket under en fotosafari i gryningen men ska jag vara helt ärlig började dagen i Vedåsa då jag såg att månen var perfekt placerad väster om bron ut till Marsholm så jag riggade upp stativ och kamera och tog en bild.

06 april 2015_0003

Men jag var inte riktigt nöjd så jag väntade in att molntäcket helt dolde månen och startade en fyraminuters exponering och hoppades att månen skulle titta fram en lagom kort stund. Och mycket riktigt så tittade månen fram bland molnen under några få sekunder  och jag fick bilden jag vill med en rund, skarp och fin måne mitt bland molnen.

06 april 2015_0005

Sen kom jag inte så mycket längre för solen började gå upp och jag tyckte de gamla buskarna som stack upp precis i brytningen mellan den solbelysta röda vattenytan och den blå skuggtäckta vattenytan såg spännande ut. Så jag bytte vidvinkelzoomen mot teleobjektivet med konverter och började fota. Att det kom två gräsänder in i bilden tyckte jag var ganska trevligt även om de inte låg helt stilla under den ett par sekunder långa exponeringen så tillför de ändå något till bilden.

06 april 2015_0011

Jag fortsatte knäppa bilder på änderna som simmade fram och tillbaka och som inte ville vara stilla. Helt plötsligt bröt en firre vattenytan och gav bilden ytterligare en dimension. Kanske var det gammelgäddan som påtalade sin närvaro.

06 april 2015_0008

Sen simmade änderna vidare men den ena stannade upp och jag ändrade snabbt kompositionen och fick denna bild. Anden hade också den goda smaken att ligga still under hela exponeringen och det gjorde helt klart bilden mycket bättre.

06 april 2015_0013

Efter att denna bilden lyckades så fortsatte jag med siluettbilder på fåglar i soluppgången över Möckelns yta. Här är det samma änder som igen tagit sällskap på gryningens simtur.

06 april 2015_0029

06 april 2015_0032

Efter att jag tagit föregående bild hörde jag gäss och tittade snabbt upp och såg en grågås komma flygande strax ovanför vattenytan. Så jag ändrade snabbt inställningarna på kameran och fick denna bild.

06 april 2015_0026

Gryningens magi började tappa sin charm och jag började rulla hemåt. Turligt nog skulle jag inom Bråna och tanka bilen och fick därför se älgen komma gående på vägen från Prästnäs. Jag stannade bilen och klev ur och tog denna bild.

06 april 2015_0042

Sen skulle hon gå över vägen in mot mileplatsen och jag knäppte två bilder innan hon korsat vägen in i slyet.

06 april 2015_0045

06 april 2015_0046

Eller var kanske bara så att hon skulle kolla posten… Strunt samma, hon inväntar säkert våren med stor entusiasm för det var en mager stackare som säkert längtar efter mat.

Fullmåne

Jag tycker det var mycket lägligt att fullmånen inföll nu under påsken då man ändå var ledig. Sena kvällar och nätter kunde därför spenderas utomhus med kameran i beredskap. I och för sig är ju den här vanliga månbilden ganska tråkig även om månens yta är rätt spännande att titta på.

03 april 2015_0037

Därför har jag experimenterat med andra typer bilder på månen där jag försökt få med moln eller andra spännande detaljer. Men för att få med molnen måste exponeringen vara längre och det resulterar i att månen blir helt vit och tappar de flesta detaljer och mest liknar solen.03 april 2015_0014

03 april 2015_0018

03 april 2015_0012

Rena landskapsbilder belysta månen samtidigt som månen själv är i bild är lite fräckt tycker jag. Så därför har jag experimenterat med panoramabilder där den första består av 5 st sammansatta bilder och den andra 3 sammansatta bilder.

03 april 2015_0044

04 april 2015_0022

När månen går upp gör det reflekterade solljuset att månen ser gul men det är inte det lättaste att göra en bra bild för det. Är det helt klart är det bara en gul boll som stiger upp över horisonten och är det för molnigt syns det knappt alls. Men ibland är det precis lagom molnigt och man kan fånga en gul månuppgång som gör sig på bild. Det ganska sparsamma molntäcket förstärkte skådespelet och det såg ut som om himlen stod i brand.

05 april 2015_0009

 

05 april 2015_0010

Sen kunde jag inte låta bli att ta en vanlig månbild men bara därför att ett flygplan passerade och klöv månen på mitten.

05 april 2015_0011

 

Fler månbelysta landskap

Vid fullmåne är det enkelt att få välexponerade bilder med stjärnspår. Så självklart har jag tagit tillfället i akt och fotat på under nätterna. Jag tycker det är något speciellt med stjärnspår där polstjärnan finns med så reste av stjärnhimmeln roterar runt den.

Något jag lärt mig är att stjärnspåren blir bättre ju längre tid man tar bilder så därför har jag testat med betydligt längre tider än innan. De två första bilderna är sammansatta av exponeringar tagna under 4 timmar.

05 april 2015_0002

05 april 2015_0001

Och den sista bilden är tagen under nära på hela natten då jag fotade under nästan 6 timmar. Tyvärr var det inte en lika klar och fin natt utan en del moln minskar effekten något.

06 april 2015_0001